Silverprinsen.blogg.se

- Mot #ettfriskt2014

REACHING FORWARD

Publicerad 2012-12-31 14:30:00 i Häst, Skador,

Idag far mina kära föräldrar till Thailand i tre veckor.
Här hemma står jag min famnen full; Häst, jobb och Rehab lär ta upp mer än den tid jag har.
 
I morgon skall jag återigen klätta upp på hästryggen.
Jag rider hårttejpad plus en stor fixerande ortos, allt för att stabilisera knät så mycket som möjligt.
Det är inte skönt, det är inte snyggt och det gör förbannat ont, men hjälper det mig är det värt varenda tår jag fäller på kvällarna av smärta. 
 
Målet de närmaste veckorna är att rida 3-4 dagar i veckan, 2 dagar rehab träning, 1 träning med Ember för Ville och utöver det powerwalks i skogen. Allt för att få varierad träning och inte stelna till.
 
Målet med ridningen är att kunna rida 20-30 min aktivit. 
Utöka lättridningen varpå jag känner att det är möjligt, och framför allt arbeta med att kunna ha ett tramp i stigbygeln och en trygghet i sitsen igen.
 
Så fort som möjligt börja jobba över bommar och cavaletti för att sakta men säkert vänja in knät på större belastningar. Självklart inser jag själv att det kommer ta långtid innan vi pratar hoppning, och framför allt landningar.
Jag är helt ärligt livrädd för att jag inte skall kunna hoppa mer.
 
Jag kommer få kämpa så mycket hårdare nu än vad jag någonsin gjort.
Det ska vara värt varenda tår.
 
 
 

LIVING PROOF

Publicerad 2012-12-30 19:25:16 i Häst, Skador,

Nu har den långa resan officellt börjat, om än på tok för tidigt.
På julaftonsmorgon bestämde jag mig för att nu är det nu, och inte imorgon.
Jag skall tillbaka, och det är nu.
Inga mer visor, smärtan får ursäkta sig liksom alla förstå sig påare. 
Inget kan stoppa mig.
 
Har nu ridit två pass. Båda i hoppsadeln. 
Smärta, svordommar, och lycka; allt på en och samma gång.
 
Har kunnat trava, har kunnat galoppera.
Det lätatste för mig är skritt och galopp. 
Lättsits är bara att bortse från ett par månader ännu, lättridningen klarar jag kortare stunder.
Kan inte trampa ner i stigbygeln, inget tryck där.
Får arbeta oerhört mycket med mitt knäslut istället.
Har fortfarande mycket vacklande stabiltet i knäet.
 
I och med att Mamma och Pappa åker tre veckor till Thailand imorgon har jag inte mycket till val.
Jag vill inte försumma Mammas och Villes otroligt fina jobb med Ember.
Han är en dröm att rida. 
 
Så, från och med här början en extrem lång och hård resa som förhoppningsvis har sitt slut i mitten av sommaren. Målet är att vara tillbaka på tävlingsbanorna i juli-augusti.
 
Från och med idag kan ni återigen följa en lång resa för mig och Ember tillsammans.
Precis som alla andra gånger ska vi komma tillbaka, så mycket starkare. 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela