Rädsla
Yes, jag lever med det är helt enkelt lite mycket just nu!
Jobbar som en galning även om jag nu faktiskt är ledig fram tills på söndag natt, oerhört skönt!
Det har trillat in en operationstid, den 23 oktober sticker de kniven i mitt knä! Sämsta möjliga dagen, inte mycket att göra. Bara bita ihop och skippa att fira sin 25-års dag!
Men operationstiden försvann allt motivation till allt.
Känns så lönlöst att köpa för något som inte gör skillnad eller kommer märkas om en halvår.
Ridningen är det svåraste att göra något vettigt. Känner mer att jag vill vara i stallet och mysa men Prinsen, rida härliga turer längs havet - Ja, göra allt det där som jag inte kommer få göra på så länge. Det där jag älskar.
Vad det gäller min egna träning känns det precis likadant. Att bara förpassad till kryckor i 8 veckor och därefter rehab i ett år är man inte heller jättesugen. Mer att det är skönt att gå en promenad, njuta av det på samma sätt som en ridtur.
Ja, som i märker är det väldigt mycket tankar just nu. Huvudet går på helspinn.
Jag hoppas innerligt att detta skall bli bra och hjälpa men jag har en olustig känsla. Jag vet att det finns en chans för att det blir sämre, men den procenten är avsevärt mycket lägre än procenten för ett lyckande. Men med min tur känns det som att jag kommer falla inom ramen för det misslyckade..
Lite känslor såhär en torsdagsmorgon.
