REACHING FORWARD
Idag far mina kära föräldrar till Thailand i tre veckor.
Här hemma står jag min famnen full; Häst, jobb och Rehab lär ta upp mer än den tid jag har.
I morgon skall jag återigen klätta upp på hästryggen.
Jag rider hårttejpad plus en stor fixerande ortos, allt för att stabilisera knät så mycket som möjligt.
Det är inte skönt, det är inte snyggt och det gör förbannat ont, men hjälper det mig är det värt varenda tår jag fäller på kvällarna av smärta.
Målet de närmaste veckorna är att rida 3-4 dagar i veckan, 2 dagar rehab träning, 1 träning med Ember för Ville och utöver det powerwalks i skogen. Allt för att få varierad träning och inte stelna till.
Målet med ridningen är att kunna rida 20-30 min aktivit.
Utöka lättridningen varpå jag känner att det är möjligt, och framför allt arbeta med att kunna ha ett tramp i stigbygeln och en trygghet i sitsen igen.
Så fort som möjligt börja jobba över bommar och cavaletti för att sakta men säkert vänja in knät på större belastningar. Självklart inser jag själv att det kommer ta långtid innan vi pratar hoppning, och framför allt landningar.
Jag är helt ärligt livrädd för att jag inte skall kunna hoppa mer.
Jag kommer få kämpa så mycket hårdare nu än vad jag någonsin gjort.
Det ska vara värt varenda tår.
