Årets viktigaste dag.
Årets viktigaste dag är här.
Dagen som jag väntat på sedan april månad. Den kom något senare än vad jag hade hoppats på, men nu är det dags.
Är nervös, det gäller att leverera.
Startade dagen med ett rejält mastodont pass på rehaben. Skönt att få ur sig lite känslor på det sättet. Känner mig aningens mer avslappnad nu faktiskt.
Nu har jag 10 dagar för jag skall sköta träningen själv, kliniken är stängd.
Alltså dags att för första gången sedan skadan entra ett riktigt gym, känns väldigt motiverande.
3 dagar i veckan är det som gäller, och strikt träningsschema har jag fått med mig. Nästan som en förtidig julklapp!
Och ja, läkaren sa 6 månader på marken jag sade knappt 2 månader innan jag red mitt första pass. Tror man kan kalla mig envis och målmedveten vid det här laget!
